Som vi tidigare berättade om var Völund Smed med i P4 Sörmlands tävling Topp-5, och vann under gårdagen första platsen! Vi gratulerar till det och det är ett stort steg i rätt riktning för vikingarocken. Som ni vet går dock ränderna aldrig ur och en förvirrad journalist skrev ihop en otroligt sorglig artikel baserad på massa trams. Länk till artikeln finns HÄR.
Jag kunde inte låta bli att skriva ett svar både till journalisten i fråga men också som insändare till tidningens redaktion och här är mitt mail i sin helhet:
Hej Anna,
Jag skriver i egenskap av frontman i vikingarockbandet Njord med anledning av din artikel om Völund Smed. Kanske har du redan nu bildat dig en uppfattning om vem jag är, baserat på din till synes helt outtömliga expertis. Jag måste ju vara ett hot mot samhället för att spela sån här musik!
Men medan du läser detta mail vill jag att du anstränger dig för att bara bära i sinnet att jag kanske är en högst vanlig människa, med få extrema åsikter, med känslor och med ett liv.
Bandet Völund Smed består av några män som i mitt liv har blivit mycket viktiga. De är nära vänner – och deras otroliga vilja och ödmjukhet har gjort dem synonyma med ett slags brödraskap för mig. Därför existerar inte alternativet att låta dig oemotsagd skriva sån här dynga.
Faktum är att det i detta sammanhang är du som skapar en obehaglig hatstämning.
När du dömer ut fem fantastiska människor som den värsta sortens nazister baserat på någon slags hemlig kod som ska ligga dold mellan textraderna ställer jag mig frågan:
Inser du hur många människor du skadar? Det handlar om musikern som kämpat halva livet för en musikstil han tror på, det handlar om lyssnaren som inte hyser extrema åsikter som påklistras en lapp så att han och andra ska förstå att han är hemsk, det handlar om föräldrar, bröder och systrar som ska tvingas läsa att deras närstående är samhällets fiende nummer ett.
Det du använder dig av, för att bevisa din extrema(!!!) tes, är det motbjudande begreppet Guilt by association. Wikipedia kallar det ett “argumentationsfel” och som journalist borde du sannerligen veta bättre.
Artikeln går ut på dessa grundstenar:
Bandet ska kollektivt skuldbeläggas för deras medlemmars beslut igenom deras hela liv. Om någon har gjort något som av massan anses som olämpligt så kommer denne aldrig att kunna delta i något sammanhang utan att sammanhanget som sådant stämplas som olämpligt. När det har inträffat och var det har inträffat har ingen betydelse trots att bandet som sådant är ett separat fenomen.
Bandet ska skuldbeläggas för människor som besöker deras konserter. Svårigheten här blir kanske att avgöra vilken grupp av de som faktiskt besöker konserterna som är mest smaskig i media. Är det vanliga svenssons, småbarnsföräldrar, vikingarockare, raggare eller nazister?
Bandet ska skuldbeläggas för en galen massmördare, han har ju skrivit på samma klotterplank som en av bandets medlemmar. Det måste göra dem till exakt samma skrot och korn! PATETISKT!
Deras musik ska skuldbeläggas för att den “hyllar fel människor”. Nu har ju låten postats på Facebook i hundratals sammanhang till bortgångna vänner eller familjemedlemmar, men det enda som är av intresse för journalisten är då den postas i samband med Daniel Wretströms namn.
Då blir låten automatiskt tillägnad honom vilket är ett FAKTAFEL. Och om det nu var så att hela låten specifikt var tillägnad honom – kan aldrig svensk journalistik nånsin se bortom politik och isåfall konstatera: “Jag tycker hans åsikter är förkastliga men ingen förtjänar att mördas och speciellt inte på ett sådant sätt.”
Kort sagt – jag är så förbannat jävla trött på hur vi förföljs av journalister. Jag ska vara helt ärlig och säga vad vikingarocken är: En fantastisk musikstil som inte handlar om varken rasism eller nazism. Vi kan vara kritiska till hur samhället fungerar, men du berättar för oss som låtskrivare att det finns dolda budskap i våra texter och det får mig slutligen att konstatera att kanske hela detta mail var i onödan – har man skrivit så många lögner som du tror man sannolikt på det själv.
Faktum är att det inte spelar någon roll hur många gånger vi säger att vi inte är rasister eller nazister. Det spelar ingen roll att, de mycket få gånger det händer, vi avslutar en låt för att förklara ett avståndstagande till en berusad yngling med högerhanden i vädret. Det spelar absolut ingen roll vad vi gör när journalister som du, Anna, trivs på att förtrycka våra liv.
Ändå vill jag tacka dig, för att du ger oss det bränsle vi behöver för att fortsätta brinna. Genom din artikel – starkare än aldrig någonsin förr!
Det här är min solidaritet till Völund Smed.
Med starkt kritiska hälsningar,
Mathias Hellhoff – Njord