Mot Himlen…

Mot Himlen…

But what about Njord? We’ve been quiet for far too long, but as it’s christmas we want to share a new song with you guys. It was recored primarily to test the capacity of our then new built studio. The text is written by Johan from Blå Brigader and modified by Mathias, the name of the song is “Vi satte segel” which basically means “We set sails….” It’s basically a song critical to the society, written in words of the past.

Even though the song isn’t really representative for our upcoming album it’s a great example on how we like to evolve our music and experiment. Therefore it’s crucial for us to get all of your opinions on this project. Listen to the song in the media player below, and be sure to use the comment function as much as possible!

Finally: 2012 will be Njords year, you will see this. But until then: Merry christmas and a happy new year to all viking rockers!

Video clips from the recording:

Men Njord då? Vi har varit tysta allt för länge, men nu när det är jul och allt tänkte vi dela med oss av en låt vi spelade in främst för att kolla kapaciteten av vår då nybyggda studio. Texten till låten skrevs av Johan från Blå Brigader, med modifiering av Mathias och heter “Vi satte segel”. Den har framförts live en gång tidigare, då med helt annan text.

Även om låten kanske inte är helt representativ för vår kommande platta så är den ett bra exempel på hur vi gillar att utveckla vår musik och experimentera. Därför är det ovärderligt med era synpunkter. Lyssna på låten genom mediaspelaren här nedan och kommentera för allt vad ni är värda!

Avslutningsvis: 2012 kommer att vara Njords år, det ska ni få se. Men tills dess: GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR ALLA VIKINGAROCKARE!

Videoklipp från inspelningen:

Och vad vore väl jag utan att leverera en motreaktion på detta? Här är mitt senaste svar som skickas både till författaren av artikeln och som ny insändare till tidningen:

Jag vill börja med att tacka för svaret på min insändare. Eftersom jag ser detta som en otroligt viktig debatt för jag resonemanget vidare.

Till att börja med vill jag ifrågasätta de kopplingar ni hittar hos en bandmedlem. Absolut, de finns. Därom hymlar ingen och alla korten ligger på bordet. Frågan jag ställer mig är när preskriptionstiden går ut, och vem det kopplar vart?

I Sverige råder precis som ni säger yttrande- och åsiktsfrihet. En njutbar historia som åtminstone i sin tilltänkta form ska gå ut på att jag som individ får säga och tycka vad jag vill utan repressalier. Men gör man verkligen ett gott exempel av detta när man angriper en samling människor för att en av dem har utövat sin fullt lagliga rättighet till egen åsikt tidigare i livet?

För att vara fullt ärlig så har jag inte någon större koll på vad kamraterna i Völund Smed har för åsikter – just för att det i sammanhanget inte spelar någon roll överhuvudtaget.

Självfallet finns det säkert en hel drös med åsikter som skiljer mellan mig och dem och säkert finns dessa på alla möjliga plan – men de är fortfarande individer där personliga kvalitéer alltid måste gå före samtida eller dåtida politiska åsikter!

För all del – Kritisera gruppen om ni finner det lämpligt, men gör det då utifrån gruppens låtar och från gruppens uttalanden och gör det i nutid! Jag vet att ni hävdar att det handlar om att problematisera medias ansvar och det kanske är ett av målen, men det är ofrånkomligt att ni har kritiserat både människor och band i detta avseende.

Det säger sig självt: Om bandmedlemmen som ”hamnat i blåsväder” skulle jobba på McDonalds(intressant tanke förresten) så skulle inte McDonalds vara kopplat varken till nuvarande eller dåvarande åsikter hos honom.

Vi återkommer till två intressanta angreppsmetoder – ”nazistmartyren” till att börja med. Det är fortfarande en individ som kallblodigt mördats av en mobb. Det spelar ingen roll vad han har för färg på huden eller vad han har för politiska åsikter. Åtminstone inte i ett sant demokratiskt samhälle, eller hur?

Nu vet ju både ni och jag att låten inte är tillägnad honom från början, utan till precis vem som helst som lämnat jordelivet. Nämnd bandmedlem har dessutom tillägnat låten till en bunt andra människor, alla med unika åsikter, alla individer.

Låt oss vara ärliga mot varandra – oavsett vem låten tillägnas i efterhand gör det inte låten problematisk på något sätt!

Angreppsmetod nummer två: ”Expo säger att…” Jag var också på deras releasefest. Småbarnsföräldrar var på den spelningen. Kvinnor och män i alla åldrar var på den spelningen. Är vi alla nazister för att någon med ”fel” åsikter dyker upp? Jag är ledsen, men argumentationen håller inte och jag är inte förvånad att detta är det starkaste argumentet från Expos sida.

Vid Oden! Håll er till bandet som sådant och slå individen fri från förtryckande bojor!

Avslutningsvis, jag är ledsen att er journalist fått utstå hot. Det är en beklämmande utveckling i ett demokratiskt samhälle och det är tråkigt att individer använder detta som metod, men slutfrågan blir: Ska vikingarockarna skuldbeläggas för detta också?

Mathias Hellhoff – Njord

Jag kunde inte låta bli att skriva ett svar både till journalisten i fråga men också som insändare till tidningens redaktion och här är mitt mail i sin helhet:

Hej Anna,

Jag skriver i egenskap av frontman i vikingarockbandet Njord med anledning av din artikel om Völund Smed. Kanske har du redan nu bildat dig en uppfattning om vem jag är, baserat på din till synes helt outtömliga expertis. Jag måste ju vara ett hot mot samhället för att spela sån här musik!

Men medan du läser detta mail vill jag att du anstränger dig för att bara bära i sinnet att jag kanske är en högst vanlig människa, med få extrema åsikter, med känslor och med ett liv.

Bandet Völund Smed består av några män som i mitt liv har blivit mycket viktiga. De är nära vänner – och deras otroliga vilja och ödmjukhet har gjort dem synonyma med ett slags brödraskap för mig. Därför existerar inte alternativet att låta dig oemotsagd skriva sån här dynga.

Faktum är att det i detta sammanhang är du som skapar en obehaglig hatstämning.

När du dömer ut fem fantastiska människor som den värsta sortens nazister baserat på någon slags hemlig kod som ska ligga dold mellan textraderna ställer jag mig frågan:

Inser du hur många människor du skadar? Det handlar om musikern som kämpat halva livet för en musikstil han tror på, det handlar om lyssnaren som inte hyser extrema åsikter som påklistras en lapp så att han och andra ska förstå att han är hemsk, det handlar om föräldrar, bröder och systrar som ska tvingas läsa att deras närstående är samhällets fiende nummer ett.

Det du använder dig av, för att bevisa din extrema(!!!) tes, är det motbjudande begreppet Guilt by association. Wikipedia kallar det ett “argumentationsfel” och som journalist borde du sannerligen veta bättre.

Artikeln går ut på dessa grundstenar:

Bandet ska kollektivt skuldbeläggas för deras medlemmars beslut igenom deras hela liv. Om någon har gjort något som av massan anses som olämpligt så kommer denne aldrig att kunna delta i något sammanhang utan att sammanhanget som sådant stämplas som olämpligt. När det har inträffat och var det har inträffat har ingen betydelse trots att bandet som sådant är ett separat fenomen.

Bandet ska skuldbeläggas för människor som besöker deras konserter. Svårigheten här blir kanske att avgöra vilken grupp av de som faktiskt besöker konserterna som är mest smaskig i media. Är det vanliga svenssons, småbarnsföräldrar, vikingarockare, raggare eller nazister?

Bandet ska skuldbeläggas för en galen massmördare, han har ju skrivit på samma klotterplank som en av bandets medlemmar. Det måste göra dem till exakt samma skrot och korn! PATETISKT!

Deras musik ska skuldbeläggas för att den “hyllar fel människor”. Nu har ju låten postats på Facebook i hundratals sammanhang till bortgångna vänner eller familjemedlemmar, men det enda som är av intresse för journalisten är då den postas i samband med Daniel Wretströms namn.

Då blir låten automatiskt tillägnad honom vilket är ett FAKTAFEL. Och om det nu var så att hela låten specifikt var tillägnad honom – kan aldrig svensk journalistik nånsin se bortom politik och isåfall konstatera: “Jag tycker hans åsikter är förkastliga men ingen förtjänar att mördas och speciellt inte på ett sådant sätt.”

Kort sagt – jag är så förbannat jävla trött på hur vi förföljs av journalister. Jag ska vara helt ärlig och säga vad vikingarocken är: En fantastisk musikstil som inte handlar om varken rasism eller nazism. Vi kan vara kritiska till hur samhället fungerar, men du berättar för oss som låtskrivare att det finns dolda budskap i våra texter och det får mig slutligen att konstatera att kanske hela detta mail var i onödan – har man skrivit så många lögner som du tror man sannolikt på det själv.

Faktum är att det inte spelar någon roll hur många gånger vi säger att vi inte är rasister eller nazister. Det spelar ingen roll att, de mycket få gånger det händer, vi avslutar en låt för att förklara ett avståndstagande till en berusad yngling med högerhanden i vädret. Det spelar absolut ingen roll vad vi gör när journalister som du, Anna, trivs på att förtrycka våra liv.

Ändå vill jag tacka dig, för att du ger oss det bränsle vi behöver för att fortsätta brinna. Genom din artikel – starkare än aldrig någonsin förr!

Det här är min solidaritet till Völund Smed.

Med starkt kritiska hälsningar,

Mathias Hellhoff – Njord

p4sörm 1

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3027&artikel=4846572